Jag började måla sent i livet. Från tidig barndom var mina kreativa kanaler alltid att skriva, läsa och lite senare i livet. även fotografering. 2016 återvände jag till skolan för att återhämta mig från hälsoproblem, något som ledde mig till konstklasser. Jag hade aldrig målat förut då jag var riktigt dålig på att rita som barn och därför aldrig trodde att jag kunde. Nu fann jag mig plötsligt stirrandes på det vita pappret som låg där på bordet framför mig. Livrädd, eftersom jag inte hade en aning om vad jag skulle kunna göra med den. Det spelade ingen roll hur litet det var. För mig kändes det enormt, och min inre kontrollant var inte nådig. Jag, som hade förlorat kontrollen över både min kropp och min ekonomi på grund av min sjukdom, försökte så hårt att kontrollera allt annat i livet. Vilket är svårt när man inte har en aning om vad man håller på med. Frälsningen kom i form av flytande konst. En explosiv, utforskande och lekfull konstform. Här kunde jag helt enkelt ägna mig åt den värld av färger och spännande effekter som uppenbarade sig på min duk. Det var både befriande och tillåtande. Och naturligtvis väldigt svårt att kontrollera. Bra lektion verkligen!

Sedan dess har jag utforskat olika målartekniker, inklusive akvareller. Idag jobbar jag mest med akryl och olika blandtekniker. Jag använder ofta mycket struktur och collage i mina målningar, och drivs av min oändliga lust att utforska. Min nyfikenhet och, numera brist på rädsla för att misslyckas, är mina bästa vänner och hjälpare. Det är vad jag ser, upplever och känner som återspeglas i duken och den röda tråden är natur och landskap. Oavsett vilka tekniker jag använder. Landskap och natur. I både färg och form.